Memento Native 2.0.6 är versionen där appen börjar kännas som en sammanhållen produkt i stället för två separata verktyg. Du installerar Memento Capture.app, kör den från menyraden och öppnar Timeline direkt inifrån appen när du vill gå tillbaka i din historik.
Det låter som en liten distributionsdetalj, men för en macOS-app som handlar om minne, sökning och förtroende spelar det stor roll. Mindre friktion gör Memento Native lättare att förstå, lättare att installera och lättare att använda varje dag.
Jag har byggt och testat den här versionen lokalt med GitHub-releaseflödet, auto-update, DMG-installation och den nya appfiltreringen i Timeline. Det här är därför både en introduktion till Memento Native och en kort genomgång av vad som faktiskt ändrats i v2.0.6.
Koden och releaserna finns öppet på GitHub: owgit/memento-native. Senaste versionen finns här: Memento Native v2.0.6.
Vad är Memento Native?
Memento Native är en local-first macOS-app som hjälper dig hitta tillbaka till saker du redan har sett på skärmen. Appen tar återkommande skärmbilder lokalt, läser text med Apple Vision OCR och bygger en sökbar tidslinje på din egen Mac.
Poängen är inte att spela in allt för sakens skull. Poängen är att kunna svara på frågor som annars blir tidskrävande:
För utvecklare, designers, operatörer och andra som hoppar mellan webbläsare, editorer, terminaler, dokument och chattar kan den typen av lokalt minne spara mycket mental overhead.
Memento Native är alltså inte bara en skärminspelare. Den är mer som en privat, lokal sökbar tidslinje över arbetet du redan gjort.
Local-first som standard
Jag bygger Memento Native med en ganska tydlig princip: skärmhistorik är privat data. Den kan innehålla kod, kunddata, interna dokument, mail, meddelanden, bankrutor, adminpaneler och personliga anteckningar. Därför ska appen fungera utan att skicka din historik till en molntjänst.
Memento Native lagrar datan lokalt, använder lokal OCR och gör sökningen på maskinen. Det finns ingen molnbackend som krävs för att appen ska vara användbar. Det gör också produktbeslut enklare: användaren ska kunna pausa, exkludera appar, styra retention och förstå varför macOS-behörigheter behövs.
Jag skrev tidigare mer om den här principen i artikeln om Memento Native som local-first macOS-app→. v2.0.6 bygger vidare på samma idé, men gör själva användarflödet mer sammanhållet.
Nytt i v2.0.6: en app i stället för två
Tidigare fanns Capture och Timeline som separata appar. Det fungerade tekniskt, men det skapade onödig osäkerhet: vilken app ska startas, vilken app ska uppdateras, och varför finns det två ikoner?
I v2.0.6 är distributionen förenklad. Du installerar Memento Capture.app och öppnar Timeline från menyraden. Timeline är fortfarande en egen tydlig upplevelse, men den lever nu i samma appflöde.
Det här gör flera saker bättre:
Det är en sådan förändring som inte bara handlar om kodstruktur. Det handlar om UX. När en app ska bli något man faktiskt kör i bakgrunden varje dag måste startpunkten vara tydlig.
Timeline med appfilter
Den största praktiska förbättringen i Memento Native 2.0.6 är att Timeline nu kan filtrera historiken per app. Om du vet att något hände i Safari, Xcode, Cursor, Terminal eller en annan app kan du smalna av tidslinjen direkt.
Timeline visar app-chips med räknare, så du ser vilka appar som faktiskt finns i den laddade historiken. När du väljer en app blir både sökningen och scrubbern mer fokuserad.
Det gör stor skillnad eftersom skärmhistorik snabbt blir bred. En vanlig dag kan innehålla browserflikar, kodfönster, designverktyg, terminalsessioner, mail och chattar. Appfilter gör att tidslinjen blir mer navigerbar.
Det här är ett konkret exempel på varför Memento Native behöver mer än vanlig OCR-sökning. Ibland minns du inte orden du såg, men du minns appen. Då ska tidslinjen kunna börja där.
Scrubber-markers för vald app
En annan viktig detalj är markörer i scrubbern. När du filtrerar på en app syns markers för var i tidslinjen den appen förekommer. Du kan hoppa mellan tidigare och nästa markör i stället för att manuellt dra runt i hela historiken.
Det är precis den typen av UX som en tidslinje behöver. Sök är bra när du vet vad du letar efter. Markörer är bra när du minns sammanhanget men inte exakt texten.
Exempel: du vet att du såg något i webbläsaren efter ett möte, men du minns inte rubriken. Då kan du filtrera på webbläsaren och hoppa mellan appens perioder i tidslinjen.
I min egen testning var det här en av de ändringar som direkt gjorde Memento Native mer användbar. Det går snabbare att orientera sig visuellt när scrubbern visar var den valda appen faktiskt finns.
Sökning som förstår mer av kontexten
Memento Native kombinerar OCR-text, metadata och lokal sökning för att göra historiken användbar. I v2.0.6 har Timeline också bättre appidentitet i segmenten, så filter, sökning och markers kan peka mot samma appkontext.
Det är viktigt eftersom skärmhistorik inte bara är en hög bilder. Varje capture behöver sammanhang: app, titel, URL när det finns, tidpunkt, textinnehåll och plats i tidslinjen. Ju bättre metadata, desto mindre brus i sökningen.
Det här gör också Memento Native mer relevant som utvecklarverktyg. Om du jobbar i en editor, terminal, browser och dokumentation samtidigt vill du kunna hitta tillbaka till rätt del av arbetet utan att leta igenom allt manuellt.
Behörigheter och användarkontroll
En app som Memento Native behöver Screen Recording-behörighet eftersom den måste kunna läsa vad som visas på skärmen. För browserkontext kan macOS även kräva Automation-behörighet, till exempel för att läsa URL eller fönstertitel från webbläsaren.
Det här är känsliga behörigheter, så de måste förklaras tydligt. Därför har projektet dokumentation för FAQ, settings, security och releaseprocess. Användaren ska förstå vad appen gör, varför behörigheten behövs och hur man stänger av eller begränsar beteendet.
Memento Native har också kontroller för paus, retention och exkluderade appar. Det är viktigt eftersom local-first inte bara betyder lokal lagring. Det betyder att användaren ska ha faktisk kontroll över vad som samlas in.
Varför GitHub-release först?
Den här versionen är publicerad som GitHub-release, inte Mac App Store-release än. Det är medvetet. GitHub-flödet gör det snabbare att testa installation, auto-update, signering, DMG-paketering och release notes innan App Store-spåret låses ner.
v2.0.6 innehåller också hårdare kontroller i uppdateraren. Installern verifierar bland annat DMG-signatur, team-id, bundle-id, version och appsignatur innan den kopierar appen. Målet är att auto-update ska kännas stabil även när distributionen går via GitHub.
Du kan se release notes och ladda ner DMG här: Memento Native v2.0.6 release.
Det här arbetet påminner också om hur jag tänker kring agent- och verktygsflöden på webben. Jag har skrivit mer om praktiska verktygsintegrationer i guiden om att bygga MCP-server med TypeScript→.
För vem är appen byggd?
Memento Native är mest användbar för personer som jobbar i många kontexter samtidigt:
Det är inte tänkt som övervakning. Det är tänkt som ett lokalt arbetsminne som du själv kontrollerar.
För mig är det också ett experiment i hur native-appar kan kännas mer användbara när de kombinerar enkel UX, lokal AI-liknande sökning och tydliga säkerhetsgränser.
Vad som kommer härnäst
Nästa steg är att fortsätta göra Memento Native tryggare, enklare och mer förutsägbar. App Store-spåret kräver mer arbete kring distribution, sandboxing, notarisering och review, men grunden i v2.0.6 är viktig: en app, tydligare Timeline, bättre appfilter och ett GitHub-releaseflöde som går att testa i verkligheten.
Jag vill också fortsätta förbättra hur Timeline hjälper dig förstå din historik utan att kräva exakt sökterm. Appfilter och scrubber-markers är en början. Nästa nivå är ännu bättre kontext, smartare grupperingar och mer precision utan att kompromissa med lokal integritet.
Om du vill följa arbetet, läsa koden eller testa senaste versionen finns allt här: github.com/owgit/memento-native.
